Trångt om foten!

Att vara sann mot sig själv är ingen lek. För att vara sanna mot oss själva och göra det som är rätt för oss måste man orka med andras reaktioner. Allt måste inte vara oerhört konstigt för att andra ska reagera, det räcker med att du tar ett eget steg utan kollektivets medgivande. Du är den enda som äter vegetariskt i lunchrummet och får naturligtvis stå till svars för det. Att de andras matlådor inte på långa vägar innehåller fullvärdig kost hindrar dem inte från att undra vad det är som är så bra med din mat. Varför kan inte du äta som alla andra?
Oavsett vad det gäller så upplevs du ofta som ett hot om du avviker och ifrågasätter normen. Jag struntar i normen, jag orkar inte hyckla längre. Jag har fått nog och hoppas att jag inte hoppar i de gamla skorna igen. De var för trånga för mig. Och när det finns så många snäva hjärnor därute så behöver man inte trånga skor också!
Så kan man lägga ilskan åt sidan ett tag Men visst kan det kännas lite besvärligt ibland när man har svårt att acceptera saker som de är när det känns fel.
Under många år har jag upplevt att allt är bra bara det är nytt. Att allt inte alltid är så nytt som de flesta fått för sig får man inte säga något om. Information kan komma 15 år senare för att Sverige inte litar på utländska forskare eller en organisationsform är redan testad och förkastad. I “värsta” fall kan du bli kallad bakåtsträvare, gud förbjude för då är du obekväm!
Jag har aldrig riktigt förstått vad det är som är så fel med att ta det bästa av det gamla och det som är bra från det nya och kombinera dem. Men felet ligger i att alla som får makt på ett eller annat sätt vill sätta sin prägel på det hela, som om det skulle föreviga dem.