Hälsa för livet!

Ivrig att få veta var ordet gräsänka kom från så sökte jag på nätet. Det visade sig att det tydligen finns i Tyskland också, var annars? Skillnaden är att där heter det halmkvinna, vi har tur i Sverige att vi slipper bli halmkvinnor åtminstone. Halm eller inte så är gräsänkeståndet överståndet. Sambon är hemma och ingen ordning på allting blir det. Kosten är uppåt väggarna och levande föda på resande fot är inte helt enkelt. Men å andra sidan lär jag inte trilla av pinnen för att jag slarvar med maten ibland. Den största risken jag utsätter mig för vid några dagars slarv är gasbildning, vilket inte är kul det heller. Men lite choklad ser jag till att få i mig i alla fall. Eftersom jag äter så lite mjölkprodukter som möjligt behöver man se till att få i sig kalcium.
Kalciumkälla numero ono är enligt min mening sesamfrön. Sesammjölk med dadlar och kakao eller sesamfrön tillsammans med lite honung och kakao körs i blendern till dess att halva uppstår, jag säger bara mmm… Seså hopp ut i köket!

Sommaren är glasstider framför andra. Vad gör man när man inser att det inte finns en glass att köpa i butiken som smakar sådär fantastiskt som man tyckte förr. Bara att vänta till dess man är hemma, tråkigt nog. Visst vore det underbart om det fanns en glass i glassdisken som smakade rent, som inte lade sig som ett lock i halsen på grund av förtjockningsmedel och mjölkprodukter och som faktiskt smälte om man inte åt nog snabbt. Har ni tänkt på hur glass reagerar när den smälter. Det finns glass som när den legat på ett fat nog länge för att smälta fortfarande har sin forna form kvar, i stort sett, den har bara säckat ihop en aning läckt ut lite vätska på fatet. Igår gjorde jag en glass på banan, jordgubbar, cashewsmör och sötade lite extra med agave. Mmmmmm. Rena smaker som lämnade halsen obesvärad. Toppa gärna med lite nötmysli.

Annars har det slunkit ner lite av varje i helgen. På festival kan man inte vara alltför nogräknad, då får man svälta. Forum för poesi och prosa i Karlstad gjorde lite reklam för sig och två av oss tre som var där läste egen poesi.
Det var tjugo år sedan jag var på festival senast så det kändes lite skoj faktiskt, även om vi inte tillhörde de yngre på området Men mysigt var det i vilket fall som helst. Tyvärr missade jag Ismael Ataria som intog scenen på fredagen. Alltså får jag nöja mig med att läsa hans blogg som definitivt har sina ljusa sidor och glimtar av stor insikt.

Delfiner har en särskild plats i hjärtat. Absolut inget ovanligt eftersom de flesta djurintresserade har en känsla för delfiner. Videon ovan tipsades jag om nyligen och är du inte glad innan så kommer förmodligen även du att kapitulera inför den lekfullhet som delfinen visar.

För närmare fjorton år sedan fick jag känna delfinens förmåga att glädja och läka, men inte på ett helt ordinärt sätt. Delfiner har alltid påverkat mig starkt, vilda helst naturligtvis. Men även i fångenskap. När jag sett delfiner samarbeta med sin skötare har jag varit rörd till tårar inför deras vilja och lekfullhet, trots att de levt i fångenskap. Jag har aldrig fått tillfälle att själv simma med dem även om jag gärna skulle vilja.
Jag hade nyligen förlorat en nära anhörig och sörjde djupt när jag hade en intensiv dröm. Jag simmade när två delfiner simmade fram till mig och tätt intill. De strök sig mot min kropp och inifrån kunde jag känna hur jag läkte och helades. I drömmen kom glädjen tillbaka. När jag vaknade så var det i välbehag och utan tårar. Den första morgonen med glädje sedan förlusten.

Sedan dess längtat efter att drömmen ska återkomma men icke. Ibland kan det låta en våga lita på att man ges det man behöver om man har tillräckligt medvetna ögon och sinne för att se det.

Ibland landar det en kokbok i knät som är svår att släppa. Kate Wood har lyckats med detta några gånger, Renee Voltaire´s Alltid hungrig var en sådan och nu sitter jag här med Matt Amsden´s Rawvolution. Senaste testet i boken var hans nutloafs och mmmmmmm, inte mycket mer att säga. Ett minus har den dock, inte ett chokladrecept i sikte. Dock ett med carob vilket enligt mina smaklökar inte är ett fullt tillfredsställande alternativ.
Tack förresten Levande-föda-ätare för dina vänliga ord Ovan nämnda nötbiffar gör ni så här, helst med råa ingredienser förstås:
1 1/2 kopp mandlar
1 1/2 kopp valnötter
1 1/2 kopp solrosfrön
Lägg nötterna i blöt 3-4 timmar.

2 1/2 kopp hackade portabellosvamp, marinas snabbt i tamari, han tar shoyu
1 hackad gul lök
3 koppar hackad selleri
persilja hackad så mycket du vill ha
6 vitlöksklyftor rivna, han tar tio, du väljer
1/3 kopp olivolja
2 msk spiskummin
1/2 kopp shoyu, har tar en hel, du väljer
dragon, hackad så mycket du vill ha
1/2 tsk cayenne
Mal eller kör nötterna i juicern med den blanka plattan. Blanda sedan allt i en skål. Se till att det inte blir några klumpar. Forma biffar av smeten (högst en cm tjocka) och lägg i torken 24 timmar. Vänd biffarna när de torkat på ovansidan.
Eller, du som inte har en tork kan lägga dem på plåt med bakplåtspapper. Sätt ugnen på 40-50 grader och ställ upp ugnsluckan aningen för att temperaturen inte ska gå upp för högt.

Servera som burgare eller med en coleslaw. Matt själv föreslår lökbröd till vilket han i och för sig föreslår till allt

Dagen bjuder inget vidare väder och min cykeltur tror jag får regna inne. Men en härlig långpromenad vid Vänerns vatten får det nog bli.

Ha en underbar dag!

Hur det än är med att vara sambo, underbart och ibland besvärligt, så inte främjar det mina goda matvanor. Så blev jag nu gräsänka i tre veckor och sitter nu här förundrad över att jag kan välja alldeles själv hela dagen. Annars brukar jag få till halva dagen med levande föda och kvällsmålet brukar bli något som även passar andra hälften.
Tidigare erfarenheter har visat att jag “vaknar till liv” efter några dagar på levande föda och nu bara väntar jag på att det ska hända.

Kylskåpet är fyllt av vackra, underbara, färgstarka grönsaker och frukter. Skafferiet är förberett med lökbröd, raw tortillas och det finns vanliga falafel och med smak av curry. Det finns en färdig persikosalsa och guacamole. Och jag får inte glömma chokladkakan som tronar högst upp i kylskåpet. Nu finns det bara en hake och det är att efter ett par dagar på levande föda så minskar min aptit. Det är som om mina näringsförråd börjar bli tillfredställda.
Alltså sitter jag här med fyllda och underbara förråd och är för mätt för att äta, retligt.

Ibland kan vi behöva låta tankarna få vara i det lilla, som bakning. När man börjar haka upp sig på detaljer då är det dags att lyfta blicken och se oss som de världsmedborgare vi faktiskt är. Men när det krisar i politiken då kan det hjälpa att sätta tankarna i kakbakning. Det blir helt enkelt för mycket ibland…
Och om man ska baka en kaka så ska den naturligtvis innehålla choklad och helst ska den ogräddas. Kakan ovan var vad som kom ur händerna häromdagen. Det är en botten av bland annat kakaobönor och mandel. Fyllningen består av gojibär och glasyren är kakaosmör, hampafrön, kakao och lite duttar av annat. Jag kan tala om att den blev God. Plötsligt har jag börjat varje ny vecka med en chokladkaka som sedan brukar räcka veckan ut. En liten vitaminkick om dagen Men nu börjar det bli dags för frukost.

En tallrik fruktsallad utan granola eftersom jag har två timmars yoga klockan 11 redan. Ett underbart långt pass som tyvärr är det sista för terminen. Nu gäller det att ta sig i kragen och göra yogapassen hemma. Enligt min yogalärare så börjar yoga när man utövar den i ensamhet. Så, kära vänner, boka in tider med dig själv för underbara yogapass, annars går stunderna oss lätt förbi!

Så håller då regeringen på att bita sig i svansen igen. Nu ska de som redan idag inte lever i vårt samhälle på samma villkor som andra få kliva ytterligare ett steg åt sidan. Om Fredrik Reinfeldt får som han vill så ska människor som är sjuka inte ens få ersättning längre, människor har redan tagit livet av sig för att de nekats ersättning från försäkringskassan och vi lär inte se någon ljusning framöver.
Att någon överhuvudtaget ska besluta hur länge en människa “får” vara sjuk är sjukt i sig. Inte en enda människa kan veta hur länge en persons rehabilitering tar. Många kommer aldrig tillbaka till sina normala funktioner och andra kan behöva vara sjukskrivna för att inte bli sjukare än de behöver vara. Det handlar om människor som har ms som inte blir sjukskrivna, människor som har migrän som bara blir sämre av att inte få vara ifred, det handlar om depressioner av flera olika slag som ingen människa kan sia om hur länge de varar, om stressreaktioner som blir värre när de sjukskrivna jagas med blåslampa. De diagnoser där man accepterar sjukersättning är sjukdomar där den sjukskrivne garanterat dör inom en “rimlig” tid och där kostnaden inte blir alltför hög för samhället.
Under de år Fredrik Reinfeldt suttit i regeringen har pengarna oavbrutet omfördelats från “fattig” till rik och den modell som beundrats i andra länder är idag borta. Det kommer att ta evigheter att ställa allt elände tillrätta efter hans jakt på ett bekvämt leverne för sig själv och sina medarbetare.

Det vi kan vara säkra på är att fler kommer att behöva billiga maträtter att ta till. Försäljningen av billig snabbmat kommer att öka betydligt, precis som i USA. Bäst att mota Olle i grind och börja äta mer linser redan nu, för i snabbmatsträsket vill jag inte hamna.

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Det beror inte bara på att jag varit bortrest några dagar, jag har helt enkelt ägnat mig åt andra saker. Sådant händer.
Jag har varit och hälsat på en väninna som bor nära vårt kära grannland Danmark och jag har kunnat botaniserat lite i danska hälsokostbutiker. Nu pratar jag verkligen om hälsokost och inte våra små pillerbutiker som hotar ta över alla riktiga hälsobodar i Sverige. Butikerna har mat i hyllorna, hälsomat av alla de sorter, det finns bagerier som endast saluför nyttiga bröd eller en “onyttig” arraksboll gjord på morötter och annat smaskigt men ändå smakar som en ordinär arraksboll med dåligt samvete i släptåg.
Att besöka hälsobutiker i vårt egna avlånga land har alltid roat mig men nu börjar jag bli uttråkad. I Göteborg finns Gröna boden som är mycket trevlig och i Arvika finns visserligen en Life-butik men ändå en butik full av mat som drivs av en kvinna som har många år i branschen bakom sig. I Karlstad säljer endast en av fyra butiker tillräckligt med mat för att kallas hälsokostbutik. På söder finns även en butik som jag inte känner till så bra och så har förstås Kajsa Warg en del bra alternativ. Många städer har hälsobutiker men där jag varit är det endast dessa som är värda att minnas. I Varberg fanns för många år sedan två trevliga hälsobutiker, den ena minns jag inte namnet på och den andra hette Alternativet, som sagt, båda har gått till de sälla jaktmarkerna.
Trevliga butiker köps inte sällan upp av stora kedjor som förvandlar dem till små piller- och bantningsbutiker. Butiker som sedan, istället för att stötta människor till en hälsosam kost, inbillar dem att allt de behöver är lite extra tillskott i pillerform.

Det är därför trevligt att det i vårt grannland fortfarande finns riktiga hälsobutiker, som när man var liten, och bagerier som ägnar sig åt riktiga brödbak utan alla möjliga konstiga tillsatser och värdelösa ingredienser.

Och så kanske jag kan släppa min besvikelse ett tag över att jag inte längre befinner mig i Danmark och över alltför mäktiga kedjor som stryper företagsamheten.
Att komma in i Danmark kräver inte riktigt lika mycket av resenären som när man åker till USA. Jag har inte upplevt några problem med det i och för sig men utanförskapet kan bli väldigt tydligt för en del. Lyssna på Kates berättelse om när hon godtroget tog med sig lite choklad med “ovana” ingredienser för den amerikanska tullen.
I USA är det dock ganska många som är medvetna och ägnar sig åt hälsokost även om tulltjänstemännen inte gör det.

Man kan inte leva på endast choklad…

Så kom då äntligen Kate Woods senaste bok “Raw Magic”. En ny magisk kokbok med kanske aningen lite för mycket kemi över recepten men oerhört inspirerande ändå. Det kan komma en känsla av kemi när “superfoodsen” tar över recepten. Men boken är full av härlig livsglädje och ingen kräver att man följer recepten till punkt och pricka.
Snarare rekommenderar jag alla att experimentera sig fram till sin egen favoritsmak. Sedan jag fick boken i min hand har jag ätit chokladtårta och chokladhalva och bara för att skölja ur mixern så gjorde jag en chokladdrink på tahini och banan som bas. Mera choklad alltså!
Chokladtårtan blev så god och mättande att en liten bit håller mig nöjd och på språng i flera timmar. Jag skulle ut på stan och fika med en väninna och kände mig sugen på något innan jag åkte ner. För att slippa äta något jag ångrar brukar jag ha lite raw choklad i väskan men nu tog jag en bit chokladkaka på vägen. Den höll mig igång i fyra timmar till dess jag kom hem. De som känner mig vet hur tråkig jag kan vara att ha med att göra om jag blir hungrig, men inget sådant trots söt kaka. Snacka om supermat!

Vanligen skulle jag rekommendera andra att äta ganska tätt. Framförallt om man äter raw food och det är ett krux. Jag håller mig mätt längre på det än tillagad mat. Tillagad mat triggar mig att äta ännu mer än vad jag behöver.

Smoothie på banan, tahini, kakao, mesquite och dadel var verkligen gott och kan absolut rekommenderas. Alltså cirka 2 msk tahini, 2 bananer, 1-2 msk kakao, 1 msk mesquite och 2 dadlar läggs i blendern och mixas med vatten till önskad konsistens. Mycket gott! Tahini är för tillfället min absoluta favorit. Sesamfrön är inte råa men om du tar naturella sesamfrön och mixar med kallpressad sesamolja så är du så nära du kan komma. Mycket godare än den rostade och mycket enkelt att göra.